I korta drag
Varför är jag här?
Den frågan har dykt upp många gånger i olika sammahang. Just nu syftar jag på bloggen. Jag behöver skriva, därför är jag här. Jag skall skriva om hur det kommer sig att jag är singel sedan... flera år tillbaka, när jag skrev en skilsmässoblogg - om kaos, shopterapi, skilsmässorabatt med mera.
Så vad har hänt sedan sist?
Jag har
- Blivit glad på riktigt igen.
- Haft ett icke-förhållande som baserades på den ömsesidiga önskan om att ha vuxentid. Det rann ut sedan.
- Haft ett förhållande med en kille. En snickare som skulle fixa mitt badrum och han var wow. Han var wow när vi var ensamma, det funkade inte med kidsen. Han var wow när han höll sina löften. Tyvärr så är jag inte den som väntar lördagkväll efter lördagkväll på någon som inte kommer. Tror vi båda blev frustrerade på varandra och vi levde delvis i olika världar. Han hade inga barn och prioriterade livet därefter och vice versa. Det var ett trevligt halvår, no bad feelings.
- Dejtat hela Sverige som det känns ibland. Och oftast dragit mig ur.
- Lärt mig hantera ovisshet genom att veta att jag är en definition som inte går att strula med. Hellre
får det vara.
Sedan har jag rest massor. Det har förändrat mitt liv.Givetvis har jag kidsen i vanlig ordning varannan vecka. Kids kan vara en blogg för sig: myskvällar, utflykter, tonårstrots och osäkerhet, drömmar, konflikter och förhoppningar. Som sagt, det är en helt annan blogg.
Nu till ämnet singel.
Somliga får det att låta som att det är dåligt eller jobbigt att vara singel men de har inte riktigt greppat det. Antagligen för att de kommentarerna ofta kommer från dem som befinner sig inom kärnfamiljens nötskal. Jag älskar att vara singel!
Ah det är inte sant. Jag älskar att vara singel ibland. De andra stunderna, när jag är uttråkad, när kidsen inte är hemma,när jag inte har sällskap ja då vill jag ha en kille. En man. Jack Sparrow. Axl Rose. Inte man next door för han är gift men man in some door. En vanlig kille som inte är vanlig som är unik. Inte vem so, helst.
Ett tag funderade jag på om det verkligen är en kille jag vill ha. Kanske är jag homosexuell och vill ha en kvinna? Så gick tankarna och jag tänkte intensivt, kände efter, men nej. Det hände ingenting. Sen tänkte jag samma tankar om någon man och det hände någonting. Tänker att jag nog är mittemellan då, det där är inte så noga.
Det som spelar roll är att jag skall skriva om att vara singel. Att backa ur på dejter. Att sluta våndas i ovisshetens träsk när någon inte hör av sig. Det och mycket till. Välkommen!